Har varit på kårhuset och tittat på fotboll...det är faktiskt ganska roligt när man är många som ser tillsammans...men jag måste ju medge att det många gånger är roligare att titta på hur folket omkring beter sig istället för att titta på själva matchen...

Är ju inte sådär jätte intresserad av sport över huvudtaget...men man rycks ju onekligen med.......jag har kommit på att jag bara intalar mig att jag inte gillar sport...för längst inne i mig sitter en liten soffpotatis till sportnörd som bara längtar efter att få skrika mig gul och blå (hehe)...för allt vad tygen håller......

....japp...första steget mot mitt sanna jag...att kunna erkänna vad jag egentligen vill göra, dvs. skrika mig hes framför tv:n i sann patriotisk anda.

Det andra steget jag ska ta måste jag fundera på lite....kanske erkänna att jag är en obotlig gottegris?..eller inse att jag är ganska nördig ändå.?....eller fatta att jag är för lat för att orka träna regelbundet?...kanske erkänna för mig själv att jag är en av de fegaste jag känner när det gäller vissa saker...?!...

Shame on me...ser att jag har en hel del att jobba på..;)...Toodles