Det är intressant hur människor är intresserade av döden..inte sin egen då menar ja...andras of course!!
..hur folk dras till dödsolyckor som flugor till en död hares möglande tassar...

Hur kan det vara så att man är så rädd för något men samtidigt fascinerad av det...

Under alla helgona är det som allra finast tycker jag, då det är massa ljus överallt på kyrkogården...
Jag promenerade där på söndagskvällen ensam och filosoferade lite bland alla ljusen..

....och ja, jag gick ensammen..kyrkogården är mysig och jag kan inte förmå mig att vara rädd när jag går runt där inne, fast det kan finnas rabiessmittade vampyrer och volvogalningar i varenda buske..ingen idé att vara rädd då heller..för det är så becksvart att man inte ser dem..

Men orka gå runt att vara rädd för något som kanske aldrig händer...

Så satt jag ett tag i minneslunden där 100-tals brinnande ljus lyser upp...lugnt och fridfullt!

Undrar varför man har satt de levande ljusen som symbol för "döden" och alla helgona...
...är det för att människan är lik stearinljuset, bägge har ett liv som kan slockna lika lätt som en vindpust och för att man levande brinner starkt och klart som lågan men som död är svart och mörk som den kalla ljusveken...

levande ljus är hypnotiserande indeed..satt där i typ 25 min och stirrade innan jag lunkade hem i mörkret igen...

Myys!