Eller så tvärtom...har precis sett tvåan...och jag blir så lessen...alternativt uppfylld med hat!

Jag abosluut haaatar att de ska sluta som de gör...första slutar med att de är vuxna och lyckliga,,,så hamnar de tillbaka i den jävla garberoben och blir små igen...kul?..Nej!

Och nu när en av jäntorna hittar en jävla prins att va kär i...nä..då ska de gå tillbaka till tunnelbanan och tillbaka till sina tråkiga intetsägande liv där det definitivt inte finns några prinsar omkring-valsande eller att de inte är typ..ja kungligheter längre!..och där susan har en pelle som inte ens vet vad hon heter efter sig..som dessutom är töntig och inte en snygg prins...dömt att misslyckas!

Vad är meningen?..om jag hittade en värld slängandes med talade djur och dansande träd så skulle jag då hålla mig fast för allt vad mina händer klarade av...de skulle få skala av mig från en vägg för att få mig därifrån!

Såhär skulle jag absolut INTE skriva en story..då skulle de ha fått stanna så länge som de hade velat....
Jag koookar!

Puss