Var ute och gick idag och började med att fundera på det där med hus...
...de är precis som människor kom jag fram till tillsist...

Det finns så många vackra och snygga hus där jag brukar promenera...men många av dem ser bara mörka och tomma ut på insidan, medans många små lite ruffigare hus har så mycket liv och ljus i sig när man går förbi och kikar in...det jag vill komma fram till är alltså att det inte spelar någon roll hur fin trädgård man har, hur putsad fasaden är eller hur snygga gardiner man har i fönstret...chansen finns ändå att man kan vara tom och mörk inuti.....Utsidan är inte allt.

Tomma hus ser så ensliga och döda ut, precis som människor så behöver de liv, luft och kärlek..man kan riktigt se om ett hus har en familj eller folk som älskar eller bryr sig...inte att det är snyggt omkring, utan att det finns ett slags ljus som pulserar ut, man känner det på atmosfären!

Djupt så det föreslår...för att gå tillbaka till endast hus och inget annat..så gillar jag gamla hus som är lite nedgångna och charmiga...skulle aldrig i livet vilja bo i en skolåda utan charm eller spöken..inte heller i ett nybyggt hus...dom har definitivt inget liv i sig!  

Tänk vad goja man kan få fram av några hus!
Puss