Panic at gata

Kan verkligen inte komma ifrån att det är så extremt mycket folk i Sthlm...
De är lixom överallt, var kommer de ifrån och varför ska precis alla gå brevid mig....???!!!

På sistone när jag vandrat runt där och det är så där mycket folk så känner jag hur det börjar krypa i mig och jag bara vill springa iväg med armarna i vädret och skrika solé mio tills jag hamnar på en plats som är folktom...(dvs att männen i vita rockar hämtar upp mig 10 meter senare och placerar mig på sluten anstalt, där får man då i allafall va i fred)

Inte för att jag är folkskygg eller har torgskräck eller så...det skulle nog vara lite katastrofalt med tanke på vilken branch jag har placerat mig i, turismen, världens mest växande industri....

Men mitt absoluta skräck ställe är väl ändå T-centralen...behöver bara tänka på den trängseln så går pulsen upp till 480 och jag ligger och storknar på golvet... där är det verkligen körigt när alla har mentaliteten "jag först" och sen springer med sina väskor så man nästan blir fälld till marken...men de är klart...de har säkert något viktigt de skyndar sig till...eller så vill de bara vinna mot de resterande 50elva tusen människorna och komma först till spärren...


Där i mängden på centralen känner jag mig verkligen som jag skulle behöva börja vifta med armarna och hojta att jag är en galen mördar-fönsterhake som sitter fast bakom sitt fönster och som snart kommer ta sig ut om alla inte ger mig lite space...

Jag är nog bara i en period av något slag...får väl bosätta mig i sthlm eller göra något annat självdestruktivt så jag blir botad....Men som sagt...jag är inte folkskygg eller så....inte alls....

(Låter nog värre än det är......kanske...:9)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0