Jag älskar verkligen skogen...men jag är samtidigt äckligt paranoid att en lurvig köttbulle med 3 huggtänder för mycket och små ludna tekoppsöron...(en björn alltså om ni inte fattade det)..ska komma och sätta tänderna i mitt svulstiga lår..

Vad gör man liksom om det kommer en sån...man ska ju lugnt och stilla gå därifrån eller ligga ner och spela död(tydligen)...jag chansar mer på att min reaktion blir den springande skrikande typen...(den som björnen gillar mest att sätta tänderna i)


Gick då iaf på promenix med vår kära lilla knähund Willow (knähund och knähund..fullvuxen siberian husky som beter sig som en golvmopp) och hon väljer verkligen det bästa tillfället att sätta sig ner och göra sitt stora A (Avföring på vårdspråket)...Vi har gått i skogen huuur länge som helst, och när vi kommer fram till campingen så sätter hon sig ner....framför en husbil där ett norskt par sitter och äter middag i solnedgången.....fräscht vovven....fräscht!


Vidare funderingar så stod jag sedan och funderade på mina nyplockade jordgubbar, då en av dem hade ett stort hål i sig...var det jag som hade orsakat det eller hade en maskus ätit på den?
Tänk vad praktiskt om min jordgubbe kunde snacka så kunde den ha berättat för mig hur läget var...men å andra sidan..hade min jordgubbe pratat med mig så skulle jag nog inte ätit den i alla fall.... 

Sleeeepy