Man ser så mycket på sin färd:
En kvinna frågar änglalikt mannen framför mig om han bokat den platsen, när han svarar nej tar hon fram hitler-rösten och väser fram "nej, men det HAR JAG"...stackarn flyttar på sig..skulle jag också gjort om en monsterkvinna med krulligt rött hår visade tänderna åt mig...

Kvinnan bakom mig lägger frankenstina snarkningar...

Mannen brevid mig tjuvkikade desperat på hur jag drack min yogurtförpackning eftersom han för allt i världen inte förstod hur man varken öppnade den eller på vilket sätt man skulle dricka den...

Samme man drabbades sedan av restless-legs där knäna studsade i 120, och jag tror minsann det blev ett hål i mattan också....

Konduktörerna är inte helt nöjda med sin arbetsplats pga vissa konstiga arbetstider..(jaja, det är fult att tjuvlyssna)..men de var trevliga ändå...

Gävle måste ha Sveriges fattigaste lekplats innehållande ett campingbord och ett bildäck..."tänk barn vad man kan göra med ett präktigt bildäck, man kan hoppa i den, man kan hoppa på den...man kan hoppa brevid den?"...eller vad man nu kan tänkas göra med ett bildäck...


Andra tankar som upptar min resa är:
Varför står det en spark på taket?
Vem är det som luktar curry?
Undrar vart den där vägen leder?
Får jag bencancer nu när jag har datorn i knät?
Undrar vad som händer om jag fäller konduktören?
Är vi framme snart?
Varför är tåg-dass så små att man nästan måste dra ner byxorna innan man går in i kuren?
och Oj vad den där kossan på ängen såg arg ut....!

Jag förstår verkligen inte hur folk hinner arbeta på tågen när det finns så mycket annat att fundera på..
Jag är då fullt sysselsatt hela resan ändå...!