P&L

Nu drar jag på Peace and Love i Borlänge...

Update when home! ;)


Puss

midsummer i grankojan..

Firade med min familj långt ute i skogen!

Fäbodvallen ligger mitt ute bland granarna och *vad jag nu tror på* ska veta att jag har saknat granarna en anings mycket!

Med björnar, spindlar, mygg, utedass och annat oknytt sov vi över i två nätter innan nu helgen är till ända,
Tänk om man fick leva så jämt va..;)

Kunde dock ha varit utan magkänslan av att vara beredd på att hitta en björn i farstun när man kliver ut intet ont anande, men annars så är det prima liv där ute, inte så komplicerat...

...allt handlar om att hämta ved, elda ved, hämta vatten, koka vatten, diska...och resten av tiden går ut på att bara vara...
..nu tänker alla hämmade stadsfjantar att "huh nej, göööör man inget annat?"

Jag skulle tro att de skulle först gnaga av naglarna på fingrarna...sen fortsätta på tånaglarna för att sen påbörja bitandet på handen...nej nej! Inget för stadsfjantar, de behöver aktiviteter....så det har något att skriva in i kalendern...^^

Men ni som redan nu avsäger er sånt här (utedass, el-löst, isolerat) ska nog tänka om...för det är minsan himla mysigt att gå på dass och ha dörren öppen, lyssna på fågelkvittret och titta på solen som dansar bland granarna... (ja tänk, hon går på dass oxå!)

Nog sagt...ja är en inbiten skogs och bondemänniska tror jag minsann...ge mig en ko, en skog och ett trädgårdsland så ska jag nog kunna leva lyckligt i alla mina dagar jag med! ;)






Så vad säger ni? Livet i en sockerpåse, eller vad!!

SJäy obs!ervationer..

Tåget...

Man ser så mycket på sin färd:
En kvinna frågar änglalikt mannen framför mig om han bokat den platsen, när han svarar nej tar hon fram hitler-rösten och väser fram "nej, men det HAR JAG"...stackarn flyttar på sig..skulle jag också gjort om en monsterkvinna med krulligt rött hår visade tänderna åt mig...

Kvinnan bakom mig lägger frankenstina snarkningar...

Mannen brevid mig tjuvkikade desperat på hur jag drack min yogurtförpackning eftersom han för allt i världen inte förstod hur man varken öppnade den eller på vilket sätt man skulle dricka den...

Samme man drabbades sedan av restless-legs där knäna studsade i 120, och jag tror minsann det blev ett hål i mattan också....

Konduktörerna är inte helt nöjda med sin arbetsplats pga vissa konstiga arbetstider..(jaja, det är fult att tjuvlyssna)..men de var trevliga ändå...

Gävle måste ha Sveriges fattigaste lekplats innehållande ett campingbord och ett bildäck..."tänk barn vad man kan göra med ett präktigt bildäck, man kan hoppa i den, man kan hoppa på den...man kan hoppa brevid den?"...eller vad man nu kan tänkas göra med ett bildäck...


Andra tankar som upptar min resa är:
Varför står det en spark på taket?
Vem är det som luktar curry?
Undrar vart den där vägen leder?
Får jag bencancer nu när jag har datorn i knät?
Undrar vad som händer om jag fäller konduktören?
Är vi framme snart?
Varför är tåg-dass så små att man nästan måste dra ner byxorna innan man går in i kuren?
och Oj vad den där kossan på ängen såg arg ut....!

Jag förstår verkligen inte hur folk hinner arbeta på tågen när det finns så mycket annat att fundera på..
Jag är då fullt sysselsatt hela resan ändå...!


SJäy och packning...

Resan börjar ju med packning..och det har jag gott om!!

Jag har numer förstått att man kanske ska införa ngt slags körkort för bagage och rullväskor, för jag har inte gjort annat än att fickparkera, backa och fixa och trixa för att få väskorna dit jag vill. Mer än vad jag har gjort med bilen i varje fall!!

När jag skulle in på tåget fick jag backa in till min plats eftersom det inte fanns plats för mig att vända.
På perrongen hade folk svårt att väja för min gigantiska rullväska och jag knuffade ständigt till folk i mina försök att finnas till med en ryggsäck på ryggen...

...och hemskt lite bagageplats på tåget....första klass är till synes gjord för allt annat är folk med packning, dvs kvinnor med små rått-hundar under ena armen och guccin under den andra och män med små dataväskor där nyaste teknologin får plats...inte för fattiga studenter med mer packning än alla andra i de två första klass vagnarna har tillsammans!

Tack Jennifer för att du hjälpte mig att kånka sakerna till och på tåget!
Tack mig själv om jag klarar av att ta mig av tåget själv med all packning....


Livet är som en rullväska, man kan vara tung, man kan vara lätt, man kan rulla bakåt..men allra lättast är det att rulla framåt...


Ett besök i Tylösand för att beskåda solnedgången!

Caféj Åpera..

Efter diplomutdelning och mat på skolan så drar vi iväg till Sthlm för dinner och fotboll på olearys och sen förfest hos en klasskompis!

Sen Café Opera med hela klassen uppstassade som vi var...

Dyyyyrt så innihelvete var det att komma in och dyyyrt såinnihelvete att köpa något att dricka...
..så därför drack jag inget där heller..sparsam som man är..:P


Så när man börjar bli helt nykter till så märker man detta:

*Bratzen som hoppar omkring (bokstavligen)
*Sprit som på andra ställen kostar normalt kostar här skjortknapp och diamant nylle
*Tjejer som har mer pengar att lägga ut på kläder än en mattpiska och ändå ser ut som slarvsylta
*Det är inte bara ungt folk ute..utan 60 åriga farfar och pantertant farmor oxå
*Musiken var så hög så öronen packade sina saker och lämnade avsked 

Och alla som knuffar en fram och tillbaka när de hoppar till "Svenne Banan" och samtidigt försöker vara coola
 (inte lätt till svenne banan) och man har bara lust att kapa dem med fotknölarna så att man slipper det jäkla knuffandet....

Alternativt att man kör upp varenda jävel på VIP avdelningen så man får golvet för sig själv...

Allt som allt så var det en bra och rolig kväll med klassen, men seriöst, Café Opera kan slänga sig i väggen, har haft minst lika kul om inte roligare på andra (billigare) ställen!!

Puss

Cold Jämtland of mine...

Tågresor är alltid lika spännande måste jag medge...

Med lika mycket packning som moses bar över havet bar jag på min rygg och släpade efter mig i en rullväska...

Tack gode gudars för att det iaf finns hjälpsamma människor lite här och var som kan hjälpa en av tåget innan dörrarna stängs och man skrikande sitter fast i tågdörren medans hälften av packningen fortfarande ståer kvar på perrongen...

Gick ganska smidigt som sagt att åka, men lite tungt var det!

Nu har vi 3 examensdagar i skolan och på Onsdag så har vi avslutning på hela shitet....tänka er...nu har det gått 2 år sen jag slutade gymnasiet, det känns verkligen inte så!

Snart kommer jag hem till Kalla, Regniga Jämtland..och jag ser fram emot det!

Ska också komma igång med bloggen igen väl hemma eftersom jag har det lite dåligt med internet btm
(by the moment)

Puss

RSS 2.0