Jag råkade en gång säga högt "ja han var ju söt" (förra lördagen)

Sedan dess har allt gått åt svampskogen!

Det jobbar en lett här på skogen, jag råkade kläcka den där meningen högt till en av dem som han umgås med lite grand eftersom de diskuterade en händelse i hans liv och vips bjöd de oss bägge på fika...
Sedan ville han prompt gå en promenad och jag hakade väl på en snabbis för att inte vara allt för oartig!

Mina vänners reaktion var, "åh du har skaffat en sommarkatt"
dvs ngt man skaffar över sommaren för att sedan överge...
jag kan ju inte direkt hålla med om att det är den schystaste metoden..och jag ville då inte ha han till en sån!!!!

"Sommarkatten" visade sig dessvärre vara en sommarplåga!

Sedan i lördags har han ringa ca 2 ggr per kväll och skickat otaliga djupa sms om hur mkt han tycker om mig samt att han saknar mig (MEN HALLÅ!..hur mycket kan man sakna & tycka om en person man träffat i en timmes tid?????)
(OBS jag gav ej ut mitt nummer, så dum är jag inte, han fick det av en annan!!)
Dessutom så har han stalkat mig till o från jobbet, vilket var ganska obehagligt!

Det blev som en cd-spelare som hakat upp sig på den värsta sommarplåge-låten du vet en vacker sommardag och man kan inte stänga av skiten...en låt som du från början tyckte var helt okej men som man snabbt övergick till att avsky...

Så det visade sig alltså att under den söta ytan fanns ett litet pshyco som bara väntade på att få komma fram...
Så akta er noga gott folk för vad ni säger och för att tro att ett sött och gulligt yttre, betyder att även det inre är fint!

Har nu pratat med hans bekanta om saken och han kanske börjar fatta piken genom att jag aldrig svarar på sms och telefonsamtal.....tänker han ge upp?...

Den spännande fortsättningen kommer nästa blogginlägg..:P

Puss