Let me tell you a little story!

De tre små underbarnen ni kan skåda här under är jag och mina småsyskon!
Visst är vi lika varandra??
(Kan bero på de underbara pilotbrillorna vi alla bär..men vad gör man?)

Det känns faktiskt som om det var helt nyligen som det fixade sig för oss och vi klarar av att umgås i längre perioder utan att bråka och faktiskt bete oss som syskon....
(Kan bero på att jag flyttat hemifrån och bara träffar dem över längre lov...men vad gör man?)

När vi var yngre hade vi inte en dag utan att vi skrek åt varandra....
Nu har vi reducerat detta och skriker bara ibland!

Min syster Agnes är..ja vad är hon...14 år snart
Hon tror att hon vet allt och hon är lite EMO av sig...
Hon är rolig att umgås med, vi brukar ta en massa kort, snömula varandra och sånt mysigt...
Det bästa med henne är att hon är så lättretad...
vilket gör henne till ett perfekt offer....
Jag gillar att jävlas med henne..
.....ett uppfriskande gräl då och då kan ju inte skada...
(eller hur?)
men också att man vet att längst inne i hennes lilla svarta själ..så har hon humor..
och vet när allt går övertstyr..så då kan man skratta lite istället!

Men  jag tycker om henne i alla fall...alla kan ju inte bli lika underbara som mig...
oÔ..:P 


Min bror Elias är 15 bast...
Han är längre än mig och kan ibland verka lite korkad...
det är det som är så läskigt med honom...för under allt fluffigt hår döljer sig en knivskarp intelligens som han använder sig av när man minst anar det...
Han kommer med sånna på pricken kommentarer att man helt tappar bort sig...
Han får mig att känna mig korkad ibland.....

Men jag tycker om han i alla fall....för alla klarar inte av att bräcka mig...
oÔ...:P


(Om ni tror att jag har smugit in lite ego grejer om mig själv....så har ni rätt...men vad gör man?)


För att sammanfatta:
Syskon är syskon..för att älska dem så måste man hata dem lite...
och för att hata dem så måste man älska dem mycket...

Jag tycker om er...(även om det inte märks jämt..men vad gör man??...;))