Jahaja..idag skulle man köra bil ensam för första gången...

Tänk vad mycket det gör att ha en människa brevid en som kan ge en små vinkar och råd...känns liksom bra även om de sitter och sover och inte skulle märka om man så körde av vägen och hamnade i en tall 320 m bort...
(hamnade off-ämne känner jag...back on track..--->)


Jag har väl knappt varit så nervig ngn gång..(om man inte räknar uppkörningen då)..jag väntade mig älgar bakom varje tall, bilar bakom varje kurva och ungar i varenda buskage...och alla väntade på att få hoppa fram framför just min bil...(inte för att jag förstår varför de vill hoppa framför min bil...men man vet ju inte, djupa depressioner kan väl drabba lite vad som helst som det ser ut...titta bara på min avocadoplanta,.den ser absolut ut att vilja hoppa framför min bil vilken dag som helst...)

Och efter att "detta" har gjort att jag tappar koncentrationen och råkar vara med om en incident..så hoppar naturligtvis herr konstapeln fram (från den sten han nu har legat under och tryckt fram till detta ögonblick) och rycker tag i körkortet, river sönder det och säger med myndig min: ttttt nu blir det en ny uppkörning för dig fröken..för DU är alldeles okapabel till att ha ett sånt här..(och viftar med bitarna framför ögonen på mig..)


hrmm....okej...back to reality...som ni ser så beehöver jag verkligen inte vara med om det här på riktigt...jag har alldeles för ofta upplevt scenatiot i mitt bakhuvud....så jag hoppas verkligen att varenda älgjävel, bilhelvete och snorunge håller sig undan...för en till uppkörning..det vääägrar jag göra!!!