I 19 år var jag nästintill lyckligt ovetandes om ordet utseendefixering, det var snarare en myt vi brukade skämta om där uppe...
Sen hamnade jag här och träffade Kajsa och KABAM så blev jag presenterad för en helt ny värld...en värld där man helst inte sticker näsan utanför dörren utan att ha minst tre lager spackel i fejjan...
Visst jag hade väl kladdat lite hemma i skogen men det blev inte mer avancerat än lite svart på ögonfransarna, för jag menar...vadå täckstift?

I början var att sminka mig själv som att sätta en pensel i klöven på en giraff, men nu tycker jag att det går hyfsat, Kajsa behöver inte längre stå och vaka över mig som en hök när jag grabbar tag i mascara borsten..huuge sucess!

Jag minns när några tjejer stod och diskuterade hur det bästa sättet att tvätta bort sminket var...
(hur kan man ens komma på så mkt om ämnet att det blir en hel disskussion?? Jag vet inte om de är skillade eller bara för dumma att komma på ngt annat att prata om)

Frågan kom så småningom till mig vad jag använde.."öhm ja..tvål?"...
Passa er gott folk, ramaskriet var ett faktum....."DU KOMMER JU FÅ RYNKOR".....
Oh jees...stackars mig.....oÔ

Men egntligen...varför ska man använda smink?...Sure, man ser lite mer spejsad ut för stunden..men om man gör som mig, glömmer att jag har färg i ansiktet och gnuggar mig i ögonen...så blir den stunden ganska kort...

Men det värsta är ju när man ska tvätta bort det....släng dig i väggen Cruella de ville...man går från ganska okej tjej till svart gothare som knarkat 20 år i sträck och torkat sig själv i torktumlaren....

Så är det värt det?..Ja kanske om man själv är den enda som ser styggelsen...

Jag tror att världen skulle vara mycket roligare att leva i om ingen använde smink och alla var lika fula (eller lika snygga om det föredras) dygnet runt...så behöver ingen känna sig tvungen att leva upp till någon annans utseende...

I Vote for me as President! (eller hur man nu säger)

Puss